Jag minns den där kvällen som igår. Ganska sjukt. Det var ju trots allt i September.
Jag hade smsat dig några timmar innan och frågat, "vill du att jag ska ringa dig när han spelar någon låt?". Det tog ett tag innan du svarade. Sen pep det till i mobilen. "Ja, gör det. Välj vilken du vill". Men jag kunde inte välja av alla fantastiska låtar. "Nej, välj ut en som du vill höra, live" skrev jag till honom. "Okej, ring mig när han spelar Nu kan du få mig så lätt".
Vi kom fram till Göteborg och insåg att vi var tidiga till konserten. Två timmar kanske.
Innan konserten stod jag, Emmy och Hanna och fotade. Med våra fina hattar på huvudet. Precis när Emmy skulle klicka av ett foto på mig pep det till i min mobil, igen. Det var från dig. "Var det från honom?" frågade Emmy. "Ja, det var det" sa jag.
"Visa hur glad du blev av smset då" sa Emmy. Och det gjorde jag. På bilden står jag, med mobilen i handen och världens största smile på läpparna. Jag var lyckligare än någonsin.

Efter en lång väntan drog konserten igång. Jag hade ingen större koll på Håkans alla låtar. Jag kände till de allra kändaste. Känn ingen sorg för mig Göteborg och Kom igen Lena. Ut ur högtalarna strömmade Tro och Tvivel. Trots att jag inte
kunde texten så bra sjöng jag med ändå. Det kändes så bra. Alla var glada och lyckliga. Vi skrek, grät, sjöng, hoppade. Efter många, underbara låtar började det tystna. Håkan gick av scenen. Tog det slut nu? Låten du hade önskat kom ju aldrig. Fan tänkte jag. Jag som ville ringa dig, höra din röst. Jag blev avbruten av att Emmy och Hanna knuffade mig i sidan. Då. Äntligen hade låten börjat. Jag var så borta i tankarna att jag inte ens hört introt. "Ring honom nu" sa dom, och det gjorde jag. När jag såg på mobilskärmen att du svarat kände jag tiotusentals fjärilar fladdra till i magen. Ett lyckorus rakt igenom hela kroppen. Så stod vi där. Nynnade med till tonerna av Nu kan du få mig så lätt. Efter hela låten lade vi på. Utan att säga hejdå eller så. Några minuter senare vibrerade det i min mobil. "Om du var här nu, skulle du kunna få mig så lätt". Och det var då. Den fantastiskt fina Septemberkvällen som jag insåg att mina känslor till dig började övergå till något annat. Något som vi kallar kärlek.